Var ju rätt så länge sedan jag var här inne senast, men om ni nu skulle ha några frågor eller vill se bilder så finns jag på Twitter: ThatJohansson Instagram: ThatJohansson
Facebook: Sök på "Jonathan Johansson John" så är min profilbild att jag är på en enorm arena (https://www.facebook.com/tardsfrommars)
Samma som i football så är det en dag (oftast den/det sista matchen/meet för säsongen) där dom utmärker alla seniors, så det sista meetet som vi hade hemma i våran pool så hade vi våran Senior Day som man kallar det. Innan allt startade så gick alla seniors samtidigt som dom läste upp ett papper som man hade fyllt i, och på mitt så stod det mitt namn, vilka mina föräldrar var (skrev både svenska och amerikanska) och sen skulle alla fylla i och jag skrev:
”Best memory from swim: When I got recruited to lane 6”
”Quote from coach: Guys listen to me, YOU ARE NOT ALLOWED TO BREATH”
”Advise for under classmen: play basketball”
och som vanligt fick jag alla att skratta och där stod jag framför alla som någon dum jävel och skrattade åt vad jag själv hade kommit på, ahahha. Sen var det i alla fall meet och efter var det middag med det andra laget och sen tog vi alla möjliga bilder. Var kul i början men sen senare när vi tog bilderna så vart det typ lite ledsen stämning för alla insåg att det snart var över, var antagligen blandade känslor (var det för mig i alla fall) för det var skönt att all den jobbiga träningen, men man kommer sakna alla kompisar och allt det roliga som faktiskt kom med swim.
29 december och det var min födelsedag! Vaknade klockan 8.00 på morgonen för att några kompisar hade vart uppe hela natten så dom tänkte att det skulle vara kul att gratta mig först, så dom ringde mig på mobilen och spelade upp ”ja må han leva” som dom hade sökt upp på youtube, skrattade lite för mig själv när dom försökte sjunga med för dom lät så dumma, fast det var väldigt snällt av dom. Somnade om och vaknade någon timme senare och gick upp för att skypea med Mamma och Pappa och mina bröder hemma i Sverige, så fick höra några sjunga för mig igen, men den här gången en aning bättre :P
Klädde på mig kläder och jag, Brandon och Levi åkte till Texas Road House för att jag hade valt det som restaurang för min födelsedag, och det var även min första gång där så det var väldigt väldigt skönt att äntligen få äta en steak som var bra och inte alldeles sketen som jag hade haft tidigare.
Efter det drog vi till Indy för att titta på rollerskate derby, där det är tjejer på rollerblades som åker runt runt och leker tagare, fast dom typ tacklar varandra och har sig också, var inte så häftigt som jag hade tänkt mig, för dom tacklades knappt och körde så sakta så det var bara tråkigt, och det tyckte även Brandon så vi lämnade innan det ens var slut.
Antar att om jag var i Sverige på den här dagen, så hade det vart helt galet och helt annorlunda, fast jag bryr mig inte så mycket om det, finns gott om tid för mig att dricka när jag kommer tillbaka, och är inte alla som kan säga att dom var i USA när dom fyllde 18 (förutom amerikanerna då) !
Så var julen äntligen här, vi den 24de till min vpappas syster och hennes familj för att fira julen. Dom bor i Indy, så det var inte allt för lång resa. Vi kom dit runt klockan 12 på dagen, vi packade upp våra presenter och sen bytte vi om för att åka till en foto studio där vi skulle ta family pictures. Är nog lite av en tradition i USA att ta family pictures på julen. Och jag hade tidigare under Black Friday köpt en ugly sweater, som jag inte alls tycker var ful för den ser ut lite som om den är från Sverige eller Norge, men min vpappa tyckte i alla fall att jag, Levi och han borde ha likadana tröjor, så vi hittade tillslut en American Eagle affär där dom köpte varsin.
När vi kom till studion så var Brandons syster där med sin familj, min vfarmor och vfarfar, och sen min vfaster (som bor i Kalifornien och brukar inte vara med på dom här korten, men eftersom att jag var här i år så ville hon komma och se mig på riktigt istället för att se bilder på facebook hela tiden sa hon) så vi tog massor av bilder, både seriösa och oseriösa där vi posade på massor av crazy ways. Var faktiskt riktigt kul och kände mig verkligen som en i familjen.
Sen tillbaka till huset där vi bodde för att äta en stor middag som dom hade förberett i typ 2 dagar sa dom, sen klockan på kvällen läste vi sista delen av julkalendern, dom läser en del varje dag, istället för oss som tittar på en del på tv varje dag, och sen efter det varm mjölk och sen upp i säng (klockan 9.00) för här så öppnar man julklapparna den 25de, på morgonen. Så klockan 7.00 på morgonen vaknar jag av att min lilla kusin, 4år, hoppar på mig och skriker att jultomten har vart här och det är MASSOR av julklappar under granen, jag var tvungen att komma ner direkt!
Väl nere så såg jag att hon hade rätt, var paket från golv till tak, huuur många som helst. Så vi delade ut klapparna, sen fick alla välja ett paket i var som man fick öppna, sen åt vi jul frukost och efter alla var mätta och belåtna öppnade vi resten av paketen. Jag fick kläder, olika present kort, min första bankcheck, massor av godis från farmor hemma i Sverige, och sen lite saker som jag kan ta med hem till Sverige som kommer få mig att minnas USA. Själv gav jag min värdpappa ett present kort som han kan använda överallt, vet det var rätt tråkigt men det var så sjukt svårt att köpa något till han, för om han behöver något, så åker han alltid direkt och köper det. Och till min bror köpte jag ett par hörlurar och ett iTunesgift card så han kunde köpa lite appar och saker för jag visste att han skulle få en ny iPod.
Sen sa vi i alla fall hejdå runt klockan 2 på dagen och åkte hem.
Tror inte jag har berättat det, men jag har iallafall börjat med simning, och grejen är att jag aldrig har simmat förut, eller jag vet ju såklart hur man simmar, men aldrig simmat på en nivå där jag måste simma så fort jag kan. Och på high school så är det så att vilken sport man än gör, så är det alltid träning varje dag efter skolan, och jag har ju aldrig riktigt gjort något där jag behöver använda mina axlar, så på min första träning så dog jag väl kanske 4-5 gånger bara under uppvärmningen, som är 15 x 100 yard on 2 minuter, inte allt för jobbigt om man har gjort det i typ 5-6 år som dom flesta på laget har gjort. Och jag som är rätt bra på att springa, har skaplig kondition, tyckte ju att det inte borde vara allt för jobbigt att simma, men jag var helt fel. Efter bara två veckor av simning så blev alla träningar sjukt jobbiga. 5 sets of 3 x 100 yards on 1.10, sen saker som Tall Hoosiers, där man gör 50 yard, fram och tillbaka, först så får man andas två gånger ner, och två gånger tillbaka, efter det får man andas två gånger ner, en gång tillbaka, sen en gång ner, en gång tillbaka, sen en gång ner, ingen gång tillbaka och sen efter det är det hela vägen ner och hela vägen tillbaka utan att andas. Det låter kanske jobbigt, och det var det också, man känner sig lite mentalt störd när man redan efter vändningen behöver andas, men istället för att andas så pratar man med sig själv ”Nej, du får inte andas” ”Men du behöver!” ”Nej du kan klara det” ”JAG BEHÖVER LUFT!” och man börjar simma ännu snabbare och behöver ännu mera luft, haha. Första gånger vi skulle göra dom så tänkte jag att det är omöjligt, men jag klarade det faktiskt på första försöket, det är liksom som en punkt du kommer till efter du har försökt övertala dig själv att du kan klara det, där du inte behöver den där luften längre, och du kan simma på som vanligt. Låter helt fel men det är rätt läskigt när du känner hur ditt bröst nästan hoppar för att musklerna behöver syre! Haha.
Och anledning till att jag gör simning är för att Kegan sa att jag borde göra simning, det är jätte kul sa han. Skulle ju tänkt annorlunda om jag visste att jag behöver gå upp 5.00 varje morgon varannan vecka för att träna innan skolan… Och min kropp var inte riktigt beredd på att jobba så hårt, så bara efter tre veckor blev jag jätte trött, hade huvudvärk varje dag och alla mina muskler värkte hela tiden, så var hemma från skolan några dagar under den första månaden av swim.
I början visste jag inte riktigt vad jag ville göra, hade ju inte riktigt teknik i någon stroke, så jag fick testa på olika, var en snabb sprinter, men mina turn var sjukt dåliga (och de var nog antagligen för att jag har någon sak i hjärnan som säger till mig att när jag är trött, så är det en väldigt dålig ide att gå under vattnet för där finns det inte mycket luft att andas in) så jag fick testa fly, där såg det mer ut som att jag drunknade och coach skrattade faktiskt så han fick tårar när jag försökte, sen backstroke, där jag sjönk som en sten nästan för jag var så seg på att röra på armarna, och sen till sist testade jag breast, där jag inte var dålig alls, coach sa redan när jag visade att jag hade bra strokes, men behövde träna mer på mina turns.
Och en vanlig vecka så oftast ut så här,
måndag: träning tisdag: meet
onsdag: träning
torsdag: meet
fredag:träning
och om det var träning på morgonen en vecka så berodde det på hur bra den andra skolan var, men oftast så hade vi träning varje morgon, och sen meet på kvällen om det var ett, och det var inte så att coach gjorde träningar enklare för att vi hade ett meet efter skolan, han sa alltid ”But you have the whole day to rest?” och sen skrattade han bara, för han visste ju såklart att vi behövde gå i skolan…
Okey så måste bara börja med att säga att jag suger verkligen på att blogga, men det är ju som sagt inte min grej, men här kommer iallafall det komma en rad med inlägg om alla grejer jag har gjort! men efter som att det här inlägget kommer först, så kommer det vara längst ner, så om du nu läste hit och inte fattade något, så har du just läst vad jag menade :)
Så i slutet av november är när julen kom till USA, allt blir så juligt och överallt man är så är det julpyntat och det luktar typ jul också (haha). Så vi pyntade inne i huset och ute på framsidan av huset och det vart riktigt coolt faktiskt, även om det aldrig har vart min grej att pynta, så var det ändå helt okey. Sen åkte vi även och besökte en lightpark här som är rätt så känd i Indiana och staterna runt om, där man åker i sin bil i typ 2 km/h och tittar på ljusen, tog förevigt men var häftigt och se alla ljusen dom har satt upp, tog nog en rätt så lång tid haha.
Här är iallafall några bilder på huset och den parken
Hej allihopa! Är tillbaka nu, har inte orkat bloggat på ett tag för har haft fullt upp hela tiden, så när jag inte har haft något att göra, så har jag fakiskt sovit hela tiden istället.
Men iallafall, var på football avslutning för två veckor sedan, eller igentligen är det samma dag som mitt senaste inlägg är ifrån, men där så var det iallfall en sista dinner med laget och allas familjer, vi tittade på en film som våra footballs mammor har fixat till oss. Och vart hur suprised som helst när det efter ett tag va bilder på alla seniors när dom var små, alltså typ 3-4 år gamla, så satt där ett tag och tittade och alla försökte komma på vem det var på bilden innan namnet kom upp, så efter ett tag så är den en blond kille där upp på skärmen med bruna ögon och ett fiskespö i handen, så jag viskade till Kegan, "That's crazy, that look exactly like me, I have the same looking picture in my home in Sweden" så tittade han på mig och skratta samtidigt som han pekade på skärmen så stod det, "John, THE SWEDE" "Maybe because it is you?" Så det var lite kul, trodde inte jag skulle vara med eftersom att jag inte trodde dom hade några bilder på mig, men Brandon hade tydligen mailat mamma och fått tag på bilder. Men sen var det iallafall prisutdelning där dom ropade upp först Freshmen, sen Sophomores, sen Junior och sist Seniors, så presenterade dom alla en efter en och berättade vilken posisiton dom spelat och vad dom hade gjort under säsongen. Efter det så är det en tradition att alla Seniors håller ett tal och berättar sitt bästa minne från deras år av football, fick reda på det här uppe på scenen, så jag gjorde några snabba rader bara som jag kunde komma på, vart inte något nationella prov i svenska tal men det dög nog, fick alla att skratta iallafall :D Sen var det iallafall mat och mera bilder från året, så fick alla som hade spelat varisty ett varsity letter och sen tackade man coacherna för året. Trodde inte att jag skulle något, men efter som att jag spelade nästan varje match, så sa coach att han aldrig har gett en utbytesstudent letter förut, men han sa att jag var so good that I would be the first one. Kändes riktigt bra när han sa så, för han har liksom vart coach i snart 25 år, och jag vet att jag är den första, för att utbytesstudenter får igentligen inte letters för att dom inte har spelat tillräckligt länge.
Vaknade klockan 11 idag, fick bråttom som fan för vi skulle in och handla klockan halv 12. Så duschade fort som aldrig förr, klädde på mig, men så kom jag på att vi ställde tillbaka klockan en timme i natt, så jag var förtidig. Brandon och Levi kom hem från kyrkan, dom bytte om och sen drog vi till meijers och handla lite, så vi kom hem för typ en timme sedan, jag och Levi spelade basket i typ 30 minuter. Brandon frågade om jag ville klippa mig, så sa visst, ahhaha, visste inte hur bra han var på att klippa men tänkte om det blir alldelles för dåligt, så är det ju trotts allt swimseason, så kunde bara raka av mig allt hår isånnafall. Så nu sitter jag här, skypear med William och ska strax dra till skolan för det är football avslutning. Coacherna kommer dela ut priser till olika personer och några seniors kommer hålla tal. Kommer uppdatera när jag kommer hem igen om jag fick något coolt! :D
Direkt när Brandon fick reda på att jag tävlade i gokart, så frågade han mig om jag skulle vilja uppleva något coolt här i USA som har med motorsport att göra, så ju såklart ja direkt. Någon dag senare fick jag ett mail om att jag skulle få åka NASCAR, en riktig NASCAR bil som dom har tävlat med, kommer ihåg den dagen, vart hur glad som helst. Men det visade sig tyvärr senare att jag inte kunde åka med för att mina försäkringar täckte inte skadorna jag kunde få om olyckan var framme.
Men eftersom att Brandon redan hade bokat biljetterna, och kunde inte avbeställa, så frågade jag Kegan om han skulle vilja följa med och ta min plats istället, och det ville han ju såklart. Söndag morgon, klockan 06.00 gick vi upp för att åka mot söder under Indiapolis till en riktig nascarbana, tror inte den används längre för dom stora tävlingarna, men mindre tävlingar körs där. Vi kom dit runt 10 och signade in oss, ställde oss i kö för att sedan gå ut på banan. Och för er som inte vet tävlar jag i gokart, så den lukten av bränt gummi och avgaser där ute på banan, fick mig att längta helt sjukt mycket efter att köra gokart igen. Efter en stund av väntande så var det äntligen våran tur. Dåde Levi och Kegan fick åka 5 varv, och ja det var en förare som körde dom. Gick väl i runt 200 km/h, men såg inte så jätte kul ut, haha. Eller det hade ju inte vart fel att få åka också, men jag grinar inte över det om man säger så. Var dock kallt som bara den, borde ha tagit en varmare jacka, var typ noll gradigt tror jag.
Efter Nascar så åkte vi Indiapolis för att titta lite på staden för Brandon ville titta efter lite nya böcker så vi gick in i ett köpcentrum som var rätt jävla stort, har ingen aning vad det heter men Gränby Centrum hemma i Uppsala gånger fem i storlek var det ungefär. Så vi gick där i några timmar, jag köpte en ny mössa men kunde handlat med, men eftersom jag ska till Chicago om två veckor, så tänkte jag att jag kunde köpa det där istället. Och sen efter det åkte gick vi till ett museum, för att vara exakt ett musik museum, var typ olika trummor som man kunde spela på. Var inte jätte coolt, men det var tydligen någon sak i Indiapolis som var en känd sak.
Min nya awesome mössa, heheh, ingen här kunde förstå att vi kallade dom "bearpussy", tror det vart lite missförstånd i översättningen.
Lördag morogn väckte Brandon mig och Levi klockan 5.45, jag klädde på mig sovande typ, 5 minuter senare var vi i bilen påväg till Greenville, nära St. Louis, Illinois. Där gick Brandon på college så dom hade sin homecoming den här helgen, och eftersom vi hade ledigt, så vill han dit och träffa sin gamla kompisar. 4 timmar senare, 4 timmar av sämn för min del, så var vi framme. Vi bodde hos mina host grandparents, så vi kom dit packade upp våra saker och sen åkte vi iväg för att äta. Hittade något kina restaurang som var helt okej, tillbaka till huset för att byta om och sen åka för att se en College football match. Var lite kul för att det var min första match som jag har tittat på sen jag kom hit, har ju vart nere på sideline annars, på två månader! Matchen var dock tråkig, Greenville dominerade dom andra mupparna så var skit tråkigt faktiskt, men det är ju en experience det också! Haha. Vi åkte hem och jag skypeade med några kompisar från Sverige och sen somnade jag.
Söndag morgon vaknade jag av att Levi sa "Do you know about the Arch?" och jag trött som jag var svarade jag, "Thats the thing with Noah and animals in the bible right?" Han skrattade bara och sa att det inte var riktigt samma sak, men jag var tvungen att klä på mig för vi var tvugna att åka rätt snart. Så jag klädde på mig och Brandon förklarade sen i bilen för mig att det är ett stort monument som dom byggde för att visa att slav grejset i Amerika var över. Så vi åkte till St. Louis, tog cirkus 30 minuter, var kaos i staden dock för att vi kom dit precis innan en stor football game skulle spelas, så det var traffik kaos överallt, men det gjorde inget, för då körde vi sakta och jag kunde få lite bättre bilder på "the Arch" från distans. Glömde tyvärr min kamera, så alla bilder är med min iPhone.
Allra högst upp så ser ni fönstrena, DET ÄR RÄTT HÖGT UPP, 192M FÖR ATT VARA EXAKT
Dom här sakerna åkte man upp i, var hissar/tåg, rätt småååå om man säger så!
Så i fredags var vi lediga för det var Fallbreak, men vi hade våran första slutspelsmatch i Sectionals som är liksom första steget i slutspel, sen är det Regionals och sen sista är State. Men vi spelade iallafall mot Churubusco som Oak Hill aldrig spelat mot förut, faktum är att dom inte ens har gått till slutspel på typ 12 år eller något sånt. Men iallafall vi var ledig, jag vaknade runt 10, åkte in till Marion med Brandon och handlade lite saker, jag köpte godis :)))) Sen tillbaka hem och jag packade min bag och vi drog till skolan för att lämna av mig.
Hela laget träffades i baskethallen och sen hade vi dodgeball, freshmen och seniors vs. sophomores och junior, var fan skit kul för det var första gången i mitt liv jag spelade det på "riktigt". Men jag var så kass på att kasta bollen, så det slutade med att jag sprang runt och fångade andras istället (som gjorde att den som kastade åkte ut). Men sen var det teamlunch, subway, och coach hade lite saker att säga om matchen. Alla ut och packade och sen ut till bussarna. Det var en låååång resa för dom vi spelade var en bit bort, så en och en halv timme senare så var vi framme. Alla bytte om och sen var det game time. Vi började rätt bra men sen så slackade vi efter och matchen slutade 34-12 till dom, och våran säsong var över. Var galet känslosamt, som jag sa tidigare, brukar inte grina ofta, och matchen mot Elwood jag beskrev tidigare var inte ens tårar jämfört med den här, för nu så var det tårar hos alla, coacher, managers, trainers och fans, och alla spelare. Och efter varje match så sjunger vi alltid för publiken, och eftersom att det här var den sista gången för alla seniors så sa Kegan "Make everybody proud, sing the loudest you can, one last time" och sen sjöng alla med, till och med publiken, vilket gjorde feelingen mycket starkare. Sen bör vi alla om och drog till McDonalds med laget och käkade och sen var matchen nästan bortglömd, kanske inte i huvudet, men i ögonen iallafall.
"Probably the best two months in my life"
Football har iallafall vart sjuuukt roligt, gav mig en otrolig fördel i skolan när det kom till att hitta vänner, för innan jag ens hade börjat, så hade jag folk jag visste att jag kunde vara med. Så till andra utbytesstudenter som läser det här, att göra en sport ger dig inte bara nya upplevelser, det ger dig en stooor fördel för ditt år. Men sen så tror jag att spela football har gett mig en bättre bild av highschool spirit än vad jag hade hade fått om jag hade suttit på läktaren och tittat, okej jag missade hur det var att sitta där med alla andra soccerplayers osv och prata, och jag missade kanske dansen i halvlek, men jag fick sitta på bussen till varje bortmatch och känna på hur alla fokuserade på matchen, jag fick vara i omklädningsrummet innan matchen och lyssna på tal från coacher som man har sett på youtube, jag fick vara på teamdinner varje torsdag innan match med laget och höra när coach pratade om matchen och hur vi skulle tänka under fredagen, och jag fick även gå varje dag till footballfield för träning. Det för mig har vart en sjukt rolig upplevelse, som jag faktiskt kommer sakna helt gudomligt mycket. Även om innebandy är kul, så tror jag inte att det kommer att slå football någon gång, cuper är det bästa som finns i innebandy, football är kanske 5 gånger så mycket feeling som det är. Så att inte spela football vet jag inte hur det kommer vara, jag är sad iallafall :(
Så nästa vecka kommer jag iallafall att göra ingenting, läxor kanske dock, men ingen sport. Och sen veckan efter det, så kommer jag börja på simning. Har aldrig tävlat i simning, men ja jag vet hur man simmar, ahha. När jag sa till mamma på skype att jag skulle simma, så sa hon "Men du har väl adrig tävlat i det förut?!" och då svarade jag, "Nej, och jag hade aldrig spelat football heller" och det är kanske inte riktigt samma sak, men jag lär mig snabbt, det är så jag är, hade ju inte tänkt att vinna något, men det kommer ju hålla mig från att bli fet iallafall :D
Vi var till Mississinewa 1812 som är en återskapande av en gammal fight mellan indianer och amerikaner, så det är typ som en liten stad dom hade byggt upp, som skulle likna hur det var för 200 år sedan. Så vi gick runt och tittade på folk som gjorde olika typer av gamla saker, mat, drycker, olika lekar man kunde testa osv. Var rätt häftigt att se hur det var förr i tiden, men det var inte riktigt min sak, haha, vart tråkigt efter typ en halvtimme, fast det var ju en ny sak att uppleva det med! :D
Spelade min sista match, eller var min sista match där det är 100% att jag kommer spela något, för det var sista matchen med JV, vårat b-lag, eller det är typ sophomores och freshmen. Men det var sjukt kul för det var nog min bästa match någonsin.
Precis när matchen startade så på deras andra försök att anfalla så passade dom bollen på min sida, och jag lyckade ta den i luften (kallas för en "Interception"). Så kom jag tillbaka och dom typ klappade mig på axeln och sa att jag gjorde ett bra jobb. Så sa jag att det enda jag har kvar nu, är en touchdown, sen har jag gjort det mesta i football. Och lite senare så gjorde jag en TOUCHDOWN! var galet nice, önskar det finns någon film på det, men tyvärr så filmade dom inte den här matchen, för det var den sista... Men när jag kom tillbaka till sideline så sa en utav våra managers, "I remember your first day of practice, you couldn't even throw the ball with a spiral, or even catch the ball properly, and watch now, you cathing interceptions and doing touchdowns as if it was nothing!" Gjorde mig sjukt glad, för det är faktiskt sant, jag har lärt mig sjukt snabbt på bara två månader, om man tänker på att dom flesta andra har spelat sen dom var typ 7-8 år. Men sen gjorde jag i alla fall en till touchdown! Vi var på 30 yard line, och jag gjorde en "fade" route, när man bara springer rakt fram och quarterbacken passar en lååååång pass, och jag fångade den perfekt och sen sprang jag utav bara h*lvete, ahha, finns en film på min facebook om ni har mig där man kan se hur jag springer, haha. Vi van iallafall med 18-12, och det var lite sorligt när jag tackade coacherna, fick en liten tår i ögat när jag tackade så himla mycket för att dom gett mig chancen att uppleva det här. Dom sa att jag utan tvekan är en athletic kid och borde fundera på vad mina framtids planer gällande college är, för dom skulle kunna ge mig ett gott ord, även om jag bara har spelat på JV nivå! :D
Idag åkte vi och mötte upp med Noah, en kille från laget, och åkte till en shooting range. Hade aldrig skjutit med ett vapen förut, så var galet taggad innan. Och visste att Noah hade en hel del vapen, för han har pratat om dom på träningarna några gånger. Så vi åkte iaf dit och spenderade några timmar där och sköt en hel del.
Här är en film från när jag skjuter en shotgun, hahaha, Brandon skrattar så mycket åt den här, för han tycker mitt ansikte ser funny ut, xD
I torsdags så under våran teamdinner så var det en tradionell sak där footballseniors och cheerleaderseniors ger varandra en kasse med olika saker, godis, football och vattenflaska, och sen en liten humorsak. Så jag fick en amerikanskflagga och en papermagazine från Oak Hill där jag är på framsidan och det var en lapp "Pictures with you and the volleyball team!". Och det var för att tjejerna där ville ge mig en liten hälsning, hahaha, skrattade lite för mig själv när jag förstod varför. Och när jag vi satt vid bordet och åt så sa en kille "John, im gonna cry like a baby when you gonna leave!" och då sa en annan "I will not let you leave, you are so funny and I love how you came as a stranger and became famous already the first week". Vart galet glad när dom sa det, och svarade att jag troligtvis inte heller kommer vilja åka hem :(
Och i fredags var det en match, men det här var en speciell match, för förra veckan så dog en tjej i cancer, hon var 14 år och hennes pappa gick på Oak Hill 1982 när dom vann States. Så den här veckan hade alla i laget en grön sticker som det stod VC på för att hedra henne, grön var hennes favorit färg och VC är hennes initialer. Vi alla skrev på kort som coacherna tog med till hennes begravning. Var sjukt fint av dom att göra så, även om jag inte visste vem den här tjejen var, så kändes det bra för mig också.
Så vi värmde upp som vanligt, men efter så hade alla seniors samlats för det var "seniornight", eller alla seniors som spelar någon sport, och sen vart vi presenterade när vi gick fram med föräldrarna. Var lite coolt för att när dom presenterade mig så sa hon "Number 11 are our exchangestudent from Sweden, John Johansson who will stay here until june next year" så började alla applådera och hörde några som skrek "John!!". Haha, var riktigt coolt, förutom att det regnade och var typ 5 grader varmt... Och jag hade ingen långärmad tröja under så frös så in i norden. Killarna på laget frågade varför jag frös, är inte du van vid det här?" Jo kanske det, men vi är inte så idiotiska att vi inte klär på oss innan vi går ut. Vilket är rätt sant, för där stod jag och frös, det regnade (snöade t.o.m. en stund) men vad gjorde det? Vi spelade riktigt grymt och vann mot Eastbrook för första gången på 7 år eller något sånt. Så jag var glad ändå... Så efter matchen när vi vann, sprang alla ut på planen och bara kastade sig på gräset och gjorde slides. Var så galet lerigt men ingen brydde sig, alla var redan så frusna och blöta så ingen märkte någon större skillnad. Och när vi pratade efter matchen så sa coach "I want you guys to meet a special person, this is Victorias dad, and he have something to tell you", så pratade han om hur stolt han var över oss, att vi spelade som riktiga eagles och att Victoria däruppe i himlen cheerade på oss. Han hade tårar redan från början när han pratade och det vart bara värre, så alla, inklusive mig, började gråta en skvätt när han prata. Och han hade rätt, Eagles ger aldrig upp, "we doing our assignments, no matter what!".
Så åkte jag hem och tog ett låååångt bad för att börja leva igen.
Btw, våran match mot Elwood som jag pratar om längre ner, visades på TV, för att det var typ den viktigaste matchen i serien! Var lite coolt, för jag var med en kortis :PpPpP
Lördagen efter den ledsna kvällen så åkte jag iväg på morgon för att möta upp bussen som skulle ta mig och andra utbytessstudenter till Cedar Point, som är en utav världens bästa nöjesparker!
Så vi åkte dit på morgonen och mötte upp med andra härifrån Indiana. Bussen kom och det var redan folk på bussen från Michigan (andra utbytisar allihopa) så jag satte mig bredvid en kille som hette Sebastian och kom från Mexico, vi pratade om allt möjligt som vi hade upplevt och sen pratade jag med andra och det var ingen som frågade vart jag kom ifrån, för alla trodde jag kom från england pågrund av min dialekt.
Men när vi om fram så fick vi biljetter och sen var det bara att åka vad vi ville, hade 11 timmar på oss så vara bara att välja. Men redan efter första riden vi gick till, så sa jag, sebastian och en kille från Frankrike, Alex, att vi pallar inte stå i den här kön hela tiden, 2-3 timmars kö, pallar inte, så vi gick till ett ställe och köpte "fastpass" för 50 dollar, så vi kunde gå i en egen kö istället. Var så sjukt skönt, längsta kön vi var i var 25 minuter, och det var för att dom var tvungna att byta vagnarna. Var helt underbart, så istället för 4 timmars kö, hade vi 15 minuter, haha. När vi gick förbi alla så tänkte jag, sucks to be you :p Så runt 16.00 hade vi åkt alla "coola" saker så hittade vi några andra tjejer som vi gick runt med, vi åt och sen satt vi bara och väntade ut tiden.
Var en helt galen nöjespark jämfört med vad jag har vart på tidigare. Och eftersom att det är halloween snart, så var det som ett halloweentheme på parken, så på kvällen, var det en stor scen, men typ 200 olika monster/vampyrer/halloweengubbar som satt helt stilla, och sen vid 8.30 exakt, så började det ringa klockor runt om i parken, och dom här personerna kom från alla möjliga håll och skrämde folk. Jag själv vart jagad av en person med en motorsåg som var igång och han sprang efter mig, ahahha var galet rädd. Men sen åkte vi till ett hotell där vi alla skulle sova (typ 80-90 pers kanske). Och det var rätt så kul, för jag hade ingen aning om vilka jag skulle bo med, fick bara en nyckel, så när jag öppnar dörren till rummet hör jag bara "Tjaaa!!". Trodde inte mina öron, jag hade blivit placerad med en svensk! Var fett konstigt att prata svenska igen, eftersom den svenska jag har pratat den senaste månaderna har vart på skype, men det har känts så overkligt, så nu när jag fick prata igen så sa jag det att det är enklare att prata på engelska istället, för jag blandade ändå svenska och engelska ord... Men sen gick vi alla ner till poolen och hade kul.
Så förra veckans match mot Elwood är so far den bästa matchen jag har vart på. Vi spelade mot det troligtvist bästa laget vi har i serien, så alla var grymt taggade. Vi började matchen rätt bra, men det sjukt jämnt, var så otroligt coolt att se, det var en borta matchen men nästan alla från skolan var där och tittade, och alla föräldrar, så var galen stämning. Och så fort det var Elwoods tur att anfalla, så skrek alla så att spelarna inte skulle kunna höra spelet. Så när det var 2 minuter kvar, så låg vi under med 7 poäng, och vi var på anfall. Vi gör en touchdown och istället för att sparka fieldgoal som ger ett poäng, så bestämmer vi oss för att försöka för två poäng istället, och det är när man springer eller passar bollen in i endzone. Och det här var typ den coolaste stunden i mitt liv, våran quarterback tar några steg tillbaka och kastar bollen, och det gick som i slowmotion när den bollen seglade genom luften, och ALLA var helt tysta, var helt galen känsla, och sen fångar våran spelare den. Och alla bara hoppar runt och skriker, ger gruppkramar och gör volter, ahahah, alla i publiken skrek också, fan var underbart. Men tyvärr så lyckas Elwood göra en touchdown, och dom tar ledningen, 45 sekunder kvar och vi försöker för fullt för att vinna. Och när vi är på 10 yards linjen, 2.2 skeunder kvar, 4th down (sista spelet vi har) och vi kastar bollen, samma sak igen, alla är helt tysta, men den här gången lyckas vi inte fånga den, och vi förlorar.
Och jag brukar inte vara så känslosam när det kommer till att förlora i sporter, men när jag var där ute på planen, och såg hur alla fick tårar i ögonen, så fick jag det också. Det var typ först nu jag riktigt förstod hur mycket Football betyder för dom flesta. Men vi förlorade inte bara matchen, vi förlorade också våran undefeted title, vilket var det som var tyngst... Så bussen hem var kinda silent, alla satt med hörlurar och bara var tysta. Var inbjuden till två stycken bonfires, men ville inte gå, var så down och kände att det skulle vara som någon begravning ändå, alla skulle sitta och tycka synd om varandra, så jag orkade inte.
Har vart dålig på att blogga, så det ni får missa dom här två veckorna med text, bilder fungerar det med :D Och det är homecoming om ni inte visste :D Och den sista bilden är en liten bild som beskriver mig i skolan, ahahhah
5.45 stod klockan på, gick upp, duschade och åt frukost. Åkte till skolan och vi hade samling 6.30 för en snabb frukost och alla packade och gjorde sig klara. Efter en timmes bussresa var vi framme och vi gick in på den stora arenan. Är inte den största som jag har sett, men det var sjukt coolt att vara där nere och spela. Dom vi mötte var inte de bästa så in i tredje quarter så fick vi i JV gå in. Och efter några spel lyckas vi få en touchdown och coacherna börjar skrika "JOHN!" Jag springer fram för att se vad dom vill och jag ska tydligen kicka fieldgoal. Från det att jag sprang in på field så gick allt i slowmotion i mitt liv, för 1. Hade aldrig förut sparkat från en sån platta som är under bollen, har bara tränat från gräset innan 2. Aldrig vart så nervös förut 3. Målen är mindre på college än high school. Men jag gick fram, tog mina steg bakåt, randall skriker ready och tittar på mig, jag nickar och bollen kommer flygandes och jag sparkar, DUDE, JAG GJORDE DET, JAG GJORDE ETT FIELDGOAL, PÅ MIN FÖRSTA KICK NÅGONSIN, PÅ EN BIG FAT ASS ARENA!
Sen efter det gick livet vidare som vanligt, eller vanligt, förutom alla dom jublande människorna på läktaren, förutom alla i mitt lag som inte trodde sina ögon att jag nyss gjorde det där, förutom alla coacherna som ville prata med mig säga hur bra jag var som nyss gjorde det där, var allt vanligt. Och efter en touchdown så måste man sparka igång spelet igen, en "kickoff", och dom ville att jag skulle göra det också. Så jag springer ut där, gladare än någonsin för det jag nyss gjort, dom skojjar med mig och säger att om jag inte kickar den till endzone så är jag sämst, vilket är 60 yard, som är ungefär 55 meter. Så jag lägger upp bollen, tar mina steg bakåt och springer fram för att kicka. Men vinden blåser till bollen innan och jag får börja om. Springer fram, och vet inte vad jag lyckades med, mina steg som jag tidigare på practice krånglar med, blir perfekta, och bollen får en spiral och går ända ner till mitten av endzone. Har ingen aning hur, för på träning innan har jag sparkat kanske 40 yards som längst, och nu gjorde jag 20 till!? Vart så glad att jag hoppade några gånger därute, men alla hade fullt upp med att kolla på bollen, så hoppas att ingen såg mig göra det. (heheh). Kunde själv inte tro det jag nyss gjort, spelat football i tre veckor och gör redan det där. Ingen annan kunde heller tro det jag nyss gjort, jag lyckades få en perfekt spiral på bollen, ungefär som när dom passar bollen, fast jag gjorde det med foten. Alla var liksom "How did you do that spiral?", och jag svarade med "I'm doing something wrong, but its good" för man vill igentligen inte ha den där spiralen på bollen, för det är enklare för motståndaren att fånga den då, men vad gör det när jag sparkar den så att dom inte kan fånga den? ahaha. Och kände extra bra när matchen var över (som vi föresten vann med typ 67-7), så sa coacherna att jag lär mig sjukt fort därute, och att det inte ser ut som att jag bara spelat i 3 veckor.
Stannade och såg första halvlek av matchen efter, och sen åkte jag, brandon, levi och austin till Indiapolis och gick in på Indy500 banan. Hade ingen aning om att den faktiskt var så stor som den var, hade inte heller någon aning om att den har en miljon sittplatser. Ser verkligen fram imot att åka ditt nästa år i maj och se det riktiga racet, och coach McDivitt har sagt att han kommer fixa biljetter så att jag kan komma ner i garaget och se bilarna nära och kanske tillochmed prata med förarna. Är sjukt taggad, kommer nog bli bra också! :D
Sen hem, vi kastade lite boll och frisbee, spelade basket och jag sitter nu här, klockan är 23.04 och jag ska dra och sova, ni får lite bilder från matchen idag, har inte orkar ladda upp bilderna från banan, men dom får ni någon annan dag. Om ni har mig på facebook så finns det två filmer från idag, en från varje kick där ni kan höra hur alla skriker :)
