farawayintheus

 

 

 

 

Hej allihopa! Är tillbaka nu, har inte orkat bloggat på ett tag för har haft fullt upp hela tiden, så när jag inte har haft något att göra, så har jag fakiskt sovit hela tiden istället. 

 

Men iallafall, var på football avslutning för två veckor sedan, eller igentligen är det samma dag som mitt senaste inlägg är ifrån, men där så var det iallfall en sista dinner med laget och allas familjer, vi tittade på en film som våra footballs mammor har fixat till oss. Och vart hur suprised som helst när det efter ett tag va bilder på alla seniors när dom var små, alltså typ 3-4 år gamla, så satt där ett tag och tittade och alla försökte komma på vem det var på bilden innan namnet kom upp, så efter ett tag så är den en blond kille där upp på skärmen med bruna ögon och ett fiskespö i handen, så jag viskade till Kegan, "That's crazy, that look exactly like me, I have the same looking picture in my home in Sweden" så tittade han på mig och skratta samtidigt som han pekade på skärmen så stod det, "John, THE SWEDE" "Maybe because it is you?" Så det var lite kul, trodde inte jag skulle vara med eftersom att jag inte trodde dom hade några bilder på mig, men Brandon hade tydligen mailat mamma och fått tag på bilder. Men sen var det iallafall prisutdelning där dom ropade upp först Freshmen, sen Sophomores, sen Junior och sist Seniors, så presenterade dom alla en efter en och berättade vilken posisiton dom spelat och vad dom hade gjort under säsongen. Efter det så är det en tradition att alla Seniors håller ett tal och berättar sitt bästa minne från deras år av football, fick reda på det här uppe på scenen, så jag gjorde några snabba rader bara som jag kunde komma på, vart inte något nationella prov i svenska tal men det dög nog, fick alla att skratta iallafall :D Sen var det iallafall mat och mera bilder från året, så fick alla som hade spelat varisty ett varsity letter och sen tackade man coacherna för året. Trodde inte att jag skulle något, men efter som att jag spelade nästan varje match, så sa coach att han aldrig har gett en utbytesstudent letter förut, men han sa att jag var so good that I would be the first one. Kändes riktigt bra när han sa så, för han har liksom vart coach i snart 25 år, och jag vet att jag är den första, för att utbytesstudenter får igentligen inte letters för att dom inte har spelat tillräckligt länge.

Direkt när Brandon fick reda på att jag tävlade i gokart, så frågade han mig om jag skulle vilja uppleva något coolt här i USA som har med motorsport att göra, så ju såklart ja direkt. Någon dag senare fick jag ett mail om att jag skulle få åka NASCAR, en riktig NASCAR bil som dom har tävlat med, kommer ihåg den dagen, vart hur glad som helst. Men det visade sig tyvärr senare att jag inte kunde åka med för att mina försäkringar täckte inte skadorna jag kunde få om olyckan var framme. 

 

Men eftersom att Brandon redan hade bokat biljetterna, och kunde inte avbeställa, så frågade jag Kegan om han skulle vilja följa med och ta min plats istället, och det ville han ju såklart. Söndag morgon, klockan 06.00 gick vi upp för att åka mot söder under Indiapolis till en riktig nascarbana, tror inte den används längre för dom stora tävlingarna, men mindre tävlingar körs där. Vi kom dit runt 10 och signade in oss, ställde oss i kö för att sedan gå ut på banan. Och för er som inte vet tävlar jag i gokart, så den lukten av bränt gummi och avgaser där ute på banan, fick mig att längta helt sjukt mycket efter att köra gokart igen. Efter en stund av väntande så var det äntligen våran tur. Dåde Levi och Kegan fick åka 5 varv, och ja det var en förare som körde dom. Gick väl i runt 200 km/h, men såg inte så jätte kul ut, haha. Eller det hade ju inte vart fel att få åka också, men jag grinar inte över det om man säger så. Var dock kallt som bara den, borde ha tagit en varmare jacka, var typ noll gradigt tror jag.