Swim!
Tror inte jag har berättat det, men jag har iallafall börjat med simning, och grejen är att jag aldrig har simmat förut, eller jag vet ju såklart hur man simmar, men aldrig simmat på en nivå där jag måste simma så fort jag kan. Och på high school så är det så att vilken sport man än gör, så är det alltid träning varje dag efter skolan, och jag har ju aldrig riktigt gjort något där jag behöver använda mina axlar, så på min första träning så dog jag väl kanske 4-5 gånger bara under uppvärmningen, som är 15 x 100 yard on 2 minuter, inte allt för jobbigt om man har gjort det i typ 5-6 år som dom flesta på laget har gjort. Och jag som är rätt bra på att springa, har skaplig kondition, tyckte ju att det inte borde vara allt för jobbigt att simma, men jag var helt fel. Efter bara två veckor av simning så blev alla träningar sjukt jobbiga. 5 sets of 3 x 100 yards on 1.10, sen saker som Tall Hoosiers, där man gör 50 yard, fram och tillbaka, först så får man andas två gånger ner, och två gånger tillbaka, efter det får man andas två gånger ner, en gång tillbaka, sen en gång ner, en gång tillbaka, sen en gång ner, ingen gång tillbaka och sen efter det är det hela vägen ner och hela vägen tillbaka utan att andas. Det låter kanske jobbigt, och det var det också, man känner sig lite mentalt störd när man redan efter vändningen behöver andas, men istället för att andas så pratar man med sig själv ”Nej, du får inte andas” ”Men du behöver!” ”Nej du kan klara det” ”JAG BEHÖVER LUFT!” och man börjar simma ännu snabbare och behöver ännu mera luft, haha. Första gånger vi skulle göra dom så tänkte jag att det är omöjligt, men jag klarade det faktiskt på första försöket, det är liksom som en punkt du kommer till efter du har försökt övertala dig själv att du kan klara det, där du inte behöver den där luften längre, och du kan simma på som vanligt. Låter helt fel men det är rätt läskigt när du känner hur ditt bröst nästan hoppar för att musklerna behöver syre! Haha.
Och anledning till att jag gör simning är för att Kegan sa att jag borde göra simning, det är jätte kul sa han. Skulle ju tänkt annorlunda om jag visste att jag behöver gå upp 5.00 varje morgon varannan vecka för att träna innan skolan… Och min kropp var inte riktigt beredd på att jobba så hårt, så bara efter tre veckor blev jag jätte trött, hade huvudvärk varje dag och alla mina muskler värkte hela tiden, så var hemma från skolan några dagar under den första månaden av swim.
I början visste jag inte riktigt vad jag ville göra, hade ju inte riktigt teknik i någon stroke, så jag fick testa på olika, var en snabb sprinter, men mina turn var sjukt dåliga (och de var nog antagligen för att jag har någon sak i hjärnan som säger till mig att när jag är trött, så är det en väldigt dålig ide att gå under vattnet för där finns det inte mycket luft att andas in) så jag fick testa fly, där såg det mer ut som att jag drunknade och coach skrattade faktiskt så han fick tårar när jag försökte, sen backstroke, där jag sjönk som en sten nästan för jag var så seg på att röra på armarna, och sen till sist testade jag breast, där jag inte var dålig alls, coach sa redan när jag visade att jag hade bra strokes, men behövde träna mer på mina turns.
Och en vanlig vecka så oftast ut så här,
måndag: träning
tisdag: meet
onsdag: träning
torsdag: meet
fredag:träning
och om det var träning på morgonen en vecka så berodde det på hur bra den andra skolan var, men oftast så hade vi träning varje morgon, och sen meet på kvällen om det var ett, och det var inte så att coach gjorde träningar enklare för att vi hade ett meet efter skolan, han sa alltid ”But you have the whole day to rest?” och sen skrattade han bara, för han visste ju såklart att vi behövde gå i skolan…
