farawayintheus

Lördag morogn väckte Brandon mig och Levi klockan 5.45, jag klädde på mig sovande typ, 5 minuter senare var vi i bilen påväg till Greenville, nära St. Louis, Illinois. Där gick Brandon på college så dom hade sin homecoming den här helgen, och eftersom vi hade ledigt, så vill han dit och träffa sin gamla kompisar. 4 timmar senare, 4 timmar av sämn för min del, så var vi framme. Vi bodde hos mina host grandparents, så vi kom dit packade upp våra saker och sen åkte vi iväg för att äta. Hittade något kina restaurang som var helt okej, tillbaka till huset för att byta om och sen åka för att se en College football match. Var lite kul för att det var min första match som jag har tittat på sen jag kom hit, har ju vart nere på sideline annars, på två månader! Matchen var dock tråkig, Greenville dominerade dom andra mupparna så var skit tråkigt faktiskt, men det är ju en experience det också! Haha. Vi åkte hem och jag skypeade med några kompisar från Sverige och sen somnade jag.

 

Söndag morgon vaknade jag av att Levi sa "Do you know about the Arch?" och jag trött som jag var svarade jag, "Thats the thing with Noah and animals in the bible right?" Han skrattade bara och sa att det inte var riktigt samma sak, men jag var tvungen att klä på mig för vi var tvugna att åka rätt snart. Så jag klädde på mig och Brandon förklarade sen i bilen för mig att det är ett stort monument som dom byggde för att visa att slav grejset i Amerika var över. Så vi åkte till St. Louis, tog cirkus 30 minuter, var kaos i staden dock för att vi kom dit precis innan en stor football game skulle spelas, så det var traffik kaos överallt, men det gjorde inget, för då körde vi sakta och jag kunde få lite bättre bilder på "the Arch" från distans. Glömde tyvärr min kamera, så alla bilder är med min iPhone.

 

Så i fredags var vi lediga för det var Fallbreak, men vi hade våran första slutspelsmatch i Sectionals som är liksom första steget i slutspel, sen är det Regionals och sen sista är State. Men vi spelade iallafall mot Churubusco som Oak Hill aldrig spelat mot förut, faktum är att dom inte ens har gått till slutspel på typ 12 år eller något sånt. Men iallafall vi var ledig, jag vaknade runt 10, åkte in till Marion med Brandon och handlade lite saker, jag köpte godis :)))) Sen tillbaka hem och jag packade min bag och vi drog till skolan för att lämna av mig. 

 

Hela laget träffades i baskethallen och sen hade vi dodgeball, freshmen och seniors vs. sophomores och junior, var fan skit kul för det var första gången i mitt liv jag spelade det på "riktigt". Men jag var så kass på att kasta bollen, så det slutade med att jag sprang runt och fångade andras istället (som gjorde att den som kastade åkte ut). Men sen var det teamlunch, subway, och coach hade lite saker att säga om matchen. Alla ut och packade och sen ut till bussarna. Det var en låååång resa för dom vi spelade var en bit bort, så en och en halv timme senare så var vi framme. Alla bytte om och sen var det game time. Vi började rätt bra men sen så slackade vi efter och matchen slutade 34-12 till dom, och våran säsong var över. Var galet känslosamt, som jag sa tidigare, brukar inte grina ofta, och matchen mot Elwood jag beskrev tidigare var inte ens tårar jämfört med den här, för nu så var det tårar hos alla, coacher, managers, trainers och fans, och alla spelare. Och efter varje match så sjunger vi alltid för publiken, och eftersom att det här var den sista gången för alla seniors så sa Kegan "Make everybody proud, sing the loudest you can, one last time" och sen sjöng alla med, till och med publiken, vilket gjorde feelingen mycket starkare. Sen bör vi alla om och drog till McDonalds med laget och käkade och sen var matchen nästan bortglömd, kanske inte i huvudet, men i ögonen iallafall.

 

 

 

Vi var till Mississinewa 1812 som är en återskapande av en gammal fight mellan indianer och amerikaner, så det är typ som en liten stad dom hade byggt upp, som skulle likna hur det var för 200 år sedan. Så vi gick runt och tittade på folk som gjorde olika typer av gamla saker, mat, drycker, olika lekar man kunde testa osv. Var rätt häftigt att se hur det var förr i tiden, men det var inte riktigt min sak, haha, vart tråkigt efter typ en halvtimme, fast det var ju en ny sak att uppleva det med! :D 

Spelade min sista match, eller var min sista match där det är 100% att jag kommer spela något, för det var sista matchen med JV, vårat b-lag, eller det är typ sophomores och freshmen. Men det var sjukt kul för det var nog min bästa match någonsin. 

 

Precis när matchen startade så på deras andra försök att anfalla så passade dom bollen på min sida, och jag lyckade ta den i luften (kallas för en "Interception"). Så kom jag tillbaka och dom typ klappade mig på axeln och sa att jag gjorde ett bra jobb. Så sa jag att det enda jag har kvar nu, är en touchdown, sen har jag gjort det mesta i football. Och lite senare så gjorde jag en TOUCHDOWN! var galet nice, önskar det finns någon film på det, men tyvärr så filmade dom inte den här matchen, för det var den sista... Men när jag kom tillbaka till sideline så sa en utav våra managers, "I remember your first day of practice, you couldn't even throw the ball with a spiral, or even catch the ball properly, and watch now, you cathing interceptions and doing touchdowns as if it was nothing!" Gjorde mig sjukt glad, för det är faktiskt sant, jag har lärt mig sjukt snabbt på bara två månader, om man tänker på att dom flesta andra har spelat sen dom var typ 7-8 år. Men sen gjorde jag i alla fall en till touchdown! Vi var på 30 yard line, och jag gjorde en "fade" route, när man bara springer rakt fram och quarterbacken passar en lååååång pass, och jag fångade den perfekt och sen sprang jag utav bara h*lvete, ahha, finns en film på min facebook om ni har mig där man kan se hur jag springer, haha. Vi van iallafall med 18-12, och det var lite sorligt när jag tackade coacherna, fick en liten tår i ögat när jag tackade så himla mycket för att dom gett mig chancen att uppleva det här. Dom sa att jag utan tvekan är en athletic kid och borde fundera på vad mina framtids planer gällande college är, för dom skulle kunna ge mig ett gott ord, även om jag bara har spelat på JV nivå! :D 

 

Idag åkte vi och mötte upp med Noah, en kille från laget, och åkte till en shooting range. Hade aldrig skjutit med ett vapen förut, så var galet taggad innan. Och visste att Noah hade en hel del vapen, för han har pratat om dom på träningarna några gånger. Så vi åkte iaf dit och spenderade några timmar där och sköt en hel del.

 

I torsdags så under våran teamdinner så var det en tradionell sak där footballseniors och cheerleaderseniors ger varandra en kasse med olika saker, godis, football och vattenflaska, och sen en liten humorsak. Så jag fick en amerikanskflagga och en papermagazine från Oak Hill där jag är på framsidan och det var en lapp "Pictures with you and the volleyball team!". Och det var för att tjejerna där ville ge mig en liten hälsning, hahaha, skrattade lite för mig själv när jag förstod varför. Och när jag vi satt vid bordet och åt så sa en kille "John, im gonna cry like a baby when you gonna leave!" och då sa en annan "I will not let you leave, you are so funny and I love how you came as a stranger and became famous already the first week". Vart galet glad när dom sa det, och svarade att jag troligtvis inte heller kommer vilja åka hem :( 

 

Och i fredags var det en match, men det här var en speciell match, för förra veckan så dog en tjej i cancer, hon var 14 år och hennes pappa gick på Oak Hill 1982 när dom vann States. Så den här veckan hade alla i laget en grön sticker som det stod VC på för att hedra henne, grön var hennes favorit färg och VC är hennes initialer. Vi alla skrev på kort som coacherna tog med till hennes begravning. Var sjukt fint av dom att göra så, även om jag inte visste vem den här tjejen var, så kändes det bra för mig också. 

 

 

Så vi värmde upp som vanligt, men efter så hade alla seniors samlats för det var "seniornight", eller alla seniors som spelar någon sport, och sen vart vi presenterade när vi gick fram med föräldrarna. Var lite coolt för att när dom presenterade mig så sa hon "Number 11 are our exchangestudent from Sweden, John Johansson who will stay here until june next year" så började alla applådera och hörde några som skrek "John!!". Haha, var riktigt coolt, förutom att det regnade och var typ 5 grader varmt... Och jag hade ingen långärmad tröja under så frös så in i norden. Killarna på laget frågade varför jag frös, är inte du van vid det här?" Jo kanske det, men vi är inte så idiotiska att vi inte klär på oss innan vi går ut. Vilket är rätt sant, för där stod jag och frös, det regnade (snöade t.o.m. en stund) men vad gjorde det? Vi spelade riktigt grymt och vann mot Eastbrook för första gången på 7 år eller något sånt. Så jag var glad ändå... Så efter matchen när vi vann, sprang alla ut på planen och bara kastade sig på gräset och gjorde slides. Var så galet lerigt men ingen brydde sig, alla var redan så frusna och blöta så ingen märkte någon större skillnad. Och när vi pratade efter matchen så sa coach "I want you guys to meet a special person, this is Victorias dad, and he have something to tell you", så pratade han om hur stolt han var över oss, att vi spelade som riktiga eagles och att Victoria däruppe i himlen cheerade på oss. Han hade tårar redan från början när han pratade och det vart bara värre, så alla, inklusive mig, började gråta en skvätt när han prata. Och han hade rätt, Eagles ger aldrig upp, "we doing our assignments, no matter what!". 

 

Så åkte jag hem och tog ett låååångt bad för att börja leva igen.

 

Btw, våran match mot Elwood som jag pratar om längre ner, visades på TV, för att det var typ den viktigaste matchen i serien! Var lite coolt, för jag var med en kortis :PpPpP

 

- Peace Ut

/John

Så förra veckans match mot Elwood är so far den bästa matchen jag har vart på. Vi spelade mot det troligtvist bästa laget vi har i serien, så alla var grymt taggade. Vi började matchen rätt bra, men det sjukt jämnt, var så otroligt coolt att se, det var en borta matchen men nästan alla från skolan var där och tittade, och alla föräldrar, så var galen stämning. Och så fort det var Elwoods tur att anfalla, så skrek alla så att spelarna inte skulle kunna höra spelet. Så när det var 2 minuter kvar, så låg vi under med 7 poäng, och vi var på anfall. Vi gör en touchdown och istället för att sparka fieldgoal som ger ett poäng, så bestämmer vi oss för att försöka för två poäng istället, och det är när man springer eller passar bollen in i endzone. Och det här var typ den coolaste stunden i mitt liv, våran quarterback tar några steg tillbaka och kastar bollen, och det gick som i slowmotion när den bollen seglade genom luften, och ALLA var helt tysta, var helt galen känsla, och sen fångar våran spelare den. Och alla bara hoppar runt och skriker, ger gruppkramar och gör volter, ahahah, alla i publiken skrek också, fan var underbart. Men tyvärr så lyckas Elwood göra en touchdown, och dom tar ledningen, 45 sekunder kvar och vi försöker för fullt för att vinna. Och när vi är på 10 yards linjen, 2.2 skeunder kvar, 4th down (sista spelet vi har) och vi kastar bollen, samma sak igen, alla är helt tysta, men den här gången lyckas vi inte fånga den, och vi förlorar. 

Och jag brukar inte vara så känslosam när det kommer till att förlora i sporter, men när jag var där ute på planen, och såg hur alla fick tårar i ögonen, så fick jag det också. Det var typ först nu jag riktigt förstod hur mycket Football betyder för dom flesta. Men vi förlorade inte bara matchen, vi förlorade också våran undefeted title, vilket var det som var tyngst... Så bussen hem var kinda silent, alla satt med hörlurar och bara var tysta. Var inbjuden till två stycken bonfires, men ville inte gå, var så down och kände att det skulle vara som någon begravning ändå, alla skulle sitta och tycka synd om varandra, så jag orkade inte.