Tears Again
I torsdags så under våran teamdinner så var det en tradionell sak där footballseniors och cheerleaderseniors ger varandra en kasse med olika saker, godis, football och vattenflaska, och sen en liten humorsak. Så jag fick en amerikanskflagga och en papermagazine från Oak Hill där jag är på framsidan och det var en lapp "Pictures with you and the volleyball team!". Och det var för att tjejerna där ville ge mig en liten hälsning, hahaha, skrattade lite för mig själv när jag förstod varför. Och när jag vi satt vid bordet och åt så sa en kille "John, im gonna cry like a baby when you gonna leave!" och då sa en annan "I will not let you leave, you are so funny and I love how you came as a stranger and became famous already the first week". Vart galet glad när dom sa det, och svarade att jag troligtvis inte heller kommer vilja åka hem :(
Och i fredags var det en match, men det här var en speciell match, för förra veckan så dog en tjej i cancer, hon var 14 år och hennes pappa gick på Oak Hill 1982 när dom vann States. Så den här veckan hade alla i laget en grön sticker som det stod VC på för att hedra henne, grön var hennes favorit färg och VC är hennes initialer. Vi alla skrev på kort som coacherna tog med till hennes begravning. Var sjukt fint av dom att göra så, även om jag inte visste vem den här tjejen var, så kändes det bra för mig också.
Så vi värmde upp som vanligt, men efter så hade alla seniors samlats för det var "seniornight", eller alla seniors som spelar någon sport, och sen vart vi presenterade när vi gick fram med föräldrarna. Var lite coolt för att när dom presenterade mig så sa hon "Number 11 are our exchangestudent from Sweden, John Johansson who will stay here until june next year" så började alla applådera och hörde några som skrek "John!!". Haha, var riktigt coolt, förutom att det regnade och var typ 5 grader varmt... Och jag hade ingen långärmad tröja under så frös så in i norden. Killarna på laget frågade varför jag frös, är inte du van vid det här?" Jo kanske det, men vi är inte så idiotiska att vi inte klär på oss innan vi går ut. Vilket är rätt sant, för där stod jag och frös, det regnade (snöade t.o.m. en stund) men vad gjorde det? Vi spelade riktigt grymt och vann mot Eastbrook för första gången på 7 år eller något sånt. Så jag var glad ändå... Så efter matchen när vi vann, sprang alla ut på planen och bara kastade sig på gräset och gjorde slides. Var så galet lerigt men ingen brydde sig, alla var redan så frusna och blöta så ingen märkte någon större skillnad. Och när vi pratade efter matchen så sa coach "I want you guys to meet a special person, this is Victorias dad, and he have something to tell you", så pratade han om hur stolt han var över oss, att vi spelade som riktiga eagles och att Victoria däruppe i himlen cheerade på oss. Han hade tårar redan från början när han pratade och det vart bara värre, så alla, inklusive mig, började gråta en skvätt när han prata. Och han hade rätt, Eagles ger aldrig upp, "we doing our assignments, no matter what!".
Så åkte jag hem och tog ett låååångt bad för att börja leva igen.
Btw, våran match mot Elwood som jag pratar om längre ner, visades på TV, för att det var typ den viktigaste matchen i serien! Var lite coolt, för jag var med en kortis :PpPpP
- Peace Ut
/John
Kommentarer
Trackback
